Alice
    Hej!
    Jag går just nu på det gymnasiet som jag blev helt överlycklig när jag i somras kom in på det, det var "drömgymnasiet" i princip och jag kom in på en av de främsta linjerna där och med tanke på höga antagninspoängen var så var jag inte säker på att jag skulle komma in där ens.
    Hursomhelst, gymnasiet och främst de linjerna med höga antagningspoäng som min och mina parallellklasser är majoriteten överklass som jag inte alls känner att jag har mycket gemensamt med och i och med att gymnasiet är så stort (2200 personer) så pratar man inte riktigt med människor från andra linjer om man inte känner de sen tidigare utan man är mest med sin klass.
    I min klass är jag i princip enbart med en annan tjej men det innebär också att när hon är borta så får jag det oerhört tråkigt och i högstadiet hade jag rätt många kompisar och det är också så jag trivs bäst egentligen.
    Att jag inte trivs i skolan blir också ett problem då jag aldrig har någon lust att gå dit och ibland får ångest redan på lördagskvällen för att måndagen närmar sig.
    Så jag började kolla efter andra gymnasium redan förra terminen och sen hörde det jag ville gå nästhelst av sig nu!
    Problemet är bara det att det gymnasiet jag går just nu har gjort så att min klass får studera utomlands på college i 3 månader alltså nästan hela höstterminen 2016. Och att komma ifrån Sverige är främsta målet jag har haft och jag har absolut velat göra det innan jag gick ut gymnasiet och eftersom utbytesåren är sjukt dyra så var det här gymnasiet och den här inriktningen på linjen min chans? Och om jag byter går jag miste om den? Och resa vet jag att många gör efter gymnasiet men jag vill göra det nu.
    Dessutom så känns det lite som att den andra klassen redan har hittat varandra på samma sätt som min har gjort och då är det svårt för mig att komma in utifrån?
    Samtidgt har den torts höga antagningpoäng en helt annan grupp av människor som i princip är motsatsen till mitt gymnasiums överklass utan de är mer utav "estetare" men tänk om jag inte passar in med de heller?
    Så även fast jag mår skit i mitt nuvarande gymnasium så är det inte 100 % säkert att jag kommer må bättre i det andra och i så fall så ger jag i värsta fall upp utomlands en termin för ingenting? Samtidigt så är det bara en termin och efter det har jag tre terminer kvar
    Hur ska jag tänka för jag är helt vilsen och jag måste svara ang vart jag vill gå väldigt snart :((

    1 Svar

    Julia SYV på FrågaSYV

    Hej Alice!

    Du är 16 år (inte myndig) och det är egentligen (enligt den svenska lagen) dina vårdnadshavare som väljer utbilnding åt dig. Vad säger dina föräldrar? De måste godkända ditt beslut, annars får du inte byta. Din åsikt får givetvis räknas med, men bara som "åsikt", konsultativ sådan, dvs beslut är det dina vårdnadshavare som fattar (rent formellt i alla fall). Så om de är emot, då kan du ej byta, även om du vill.

    När jag läser din fråga har jag en stark känsla av att du vill stanna kvar hellre än att byta: för att du vill åka utomlands hösten 2016 och du vet ej om det blir bättre om du byter. Och det, precis som du själv skriver, om du byter men det ej blir bättre - då har du "förlorat utlandsresa" för "ingenting". Så kan jag sammanfatta det du skriver, stämmer det? 

    Jag känner inte dig eller din situation, och jag kan inte veta om det blir bättre, likadant eller sämre om du byter. "Man vet vad man har men man vet inte vad man får". Det förstår du ju själv lika bra som jag gör och du skriver det också i din fråga.

    Mitt råd är att du 

    1. pratar med dina föräldrar (vårdnadshavare) för att deras godkännande krävs om du ska byta;

    2. om de svarar att du själv får bestämma och de godkänner ditt beslut, då skulle jag tänka så här - KAN JAG STÅ UT MED DEN SITUATIONEN SOM ÄR NU? Om jag svarade Ja, (för mig själv, att jag kan stå ut) då skulle jag stannat kvar. Om jag skulle svara för mig själv "Nej, vad som helst är bättre än det som jag har nu", då skulle jag byta. 

    Det finns tyvärr inga garantier för hur det blir på det nya stället. Din dröm om att få åka utomlands är synd att överge, tycker jag. Av de två anledningar skulle jag (personligen) stannat kvar. 

    Det finns också värde i att lära sig "stå ut" för att det blir så i livet ibland att man "hamnar" på ställen där man inte trivs - så kan det bli på arbetsplatsen, på utbildningen, i bostaden (om man t.ex inte kommer överens med grannar av någon anledning). Men om man ej är säker på att det blir bättre på andra ställen...? ... och ibland så finns det inget att byta till heller. 

    Om det finns möjlighet att provgå i den nya klassen - t.ex. en hel dag? innan du bestämmer dig, skulle jag ta den möjligheten. Fråga om den finns. När du har provgått minst en dag (helst 2-3 dagar om det går), vet du mer om hur det känns. 

    Du är "bara" 16 år och växer, mognar och kommer på nya tankar och idéer varje dag - så din förhållningssätt, dina mål och vad du vill, kan, orkar med mm. kommer att förändras. Hur mycket och åt vilket håll - vet inte jag. Men det kommer garanterat bli förändringar. 

    Du frågar hur det blir efter utlandsvistelsen, och det är ett år framåt. Då kanske du förändras så pass mycket att det du vill idag, vill du inte alls då. Jag vet inte om det är någon tröst, men det är sanning att du kommer under de närmsta åren - minst 5-6 år framöver, kanske t o m 10 år framöver själv märka att du förändras jättemycket och ibland även från dag till dag, ganska snabbt.

    Jag hoppas att någonting i mitt svar blir till hjälp för dig!

    Lovar att hålla tummarna hårt!

    Julia Syv

    Frågor och svar

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga