Ulla
    Hej
    jag har några deltagare i projektet för unga arbetslösa. Jag har märkt att det är många ggr mycket svårt att förstå hur man ska hantera "timmar vid behov" och är man arbetslös eller inte - om man jobbar några timmar i månaden?
    Exempelvis: en ung person, 25 år som har i 2 år arbetat inom IT-branschen men sagt upp sig på egen begäran (pga omöjliga villkor på arbetsplatsen); hen mådde dåligt pga hur cheferna har behandlat personal och trots att hen var medlen i A-kassa, fick hen inte någon ersättning under lång tid. Pga hen mådde dåligt orkade inte hen delta i aktiviteter som arbetsförmedlingen erbjuder och ibland också "påtvingar"; känns också snopet att göra det som AF anvisar till (möten, handlingsplan mm) - när man ändå inte har någon som helst ersättning! Några tankar kring det? Ska man hålla sig fast på en arbetsplats där man absolut inte vill (och många ggr känner att man inte ens kan arbeta)? Man vågar inte säga upp sig pga man får inte någon inkomst. Vad ska man göra? Några tips?
    Tacksam för alla synpunkter.
    Ulla

    2 Svar

    Saga SYV

    Hej Ulla, vi känner till problematiken.
    Ja, karens från A-kasseersättning är för alla 7 arbetsdagar + ännu 45 arbetsdagar för de som säger upp sig på "egen begäran"; det blir sammanlagt 52 arbetsdagar, dvs 10.5 veckor dvs ca 2.5 månader utan inkomst - om man säger upp sig själv. Det är tufft!
    Jag förstår att många ggr säger man upp sig inte för att man är lat och inte alls vill jobba. Jag vet att man säger ibland upp sig för att man ser det som enda utvägen då man känner att man ej har möjlighet att stanna kvar på jobbet (av olika anledningar: fel jobb för "just mig" eller om det är omänskliga villkor, överlag).
    Vi på fråga syv kan inte ändra A-kassereglerna eller påverka hur Arbetsförmedlingen agerar. Vi kan konstatera att du har rätt och vi i mångt och mycket håller med dig. Vi kan ge följande råd:
    - om du inte trivs på jobbet, försök hitta Ett Annat jobb innan du säger upp dig och i så fall Byt jobb;
    - spara pengar så att du kan klara ekonomin under karens-tiden;
    - testa under karens-tiden olika jobb (där du får möjlighet) - även "timmar vid behov" ger ju viss inkomst; svårt att redovisa deltids-arbete (timmar vid behov) och lätt att göra fel, när man rapporterar till AF och A-kassan; be om råd från personal på AF och A-kassan; ring/maila personal på AF och A-kassan; förklara just din situation och be om konkreta råd (anvisningar) - hur du ska rapportera att du har jobbat 3 timmar på en tisdag i v.20 t.ex... och sedan 2 timmar på en fredag i v.21; att jobba några timmar än ändå bättre än att inte jobba alls (vad gäller inkomst och även arbetslivserfarenhet) - det tycker i alla fall vi här på Fråga SYV.

    Angående mitt råd att försöka Byta jobb i stället för att säga upp sig - så förstår jag att det är tufft att både jobba heltid (när man inte trivs på jobbet) + att aktivt söka ett nytt jobb; tiden och orken kanske inte räcker till. Tips - kanske kan man under sin semester aktivt söka ett nytt jobb? kanske kan man t o m ta "ledigt utan ersättning" i några dagar, om möjlighet ges och under de dagarna aktivt söka ett nytt jobb?
    *******
    Den generella "tanken" är att så många som möjligt ska jobba och inte vara arbetslösa. Och ersättningssystemen är anpassade till det. Nackdelen här blir att det finns fall då folk "klämrar sig fast" vid jobb de inte vill ha och ibland inte ens kan utföra, men de vågar inte säga upp sig pga de i så fall blir utan inkomst; detta tycker i alla fall Jag är en stor nackdel med hela systemet.
    Dock vet jag inte hur man skulle kunna förändra... vad skulle funka bättre i så fall - både på individnivå men också "samhälls-ekonomiskt sett". :(

    Mvh

    S.

    Anna SYV på FrågaSYV

    Hej,
    Jag håller i mångt med Sagas svar.

    Reglerna som A-kassorna har och hur AF agerar bygger ofta på att man antingen Jobbar Heltid eller är Arbetslös "på heltid" och det under längre perioder, men så ser inte arbetsmarknaden ut idag för alla. För många unga och för nya svenskar /i alla åldrar/ är det ofta deltidsanställningar, korta anställningar eller rent av att vara en Springvikarie >> som gäller.
    Det vore jättebra om alla kunde få ett jobb som de trivs med, men så ser det inte ut - tyvärr. Dock är all arbetslivserfarenhet (oftast) bra. Det är givetvis inte bra om man underminerar sin hälsa pga för tuffa villkor på arbetsmarknaden. Exakt var gränsen går är dock rätt så svårt att ge svar på, dvs hur myckt ska man stå ut med?
    Ett tips kan vara att "rusta upp sig" på olika sätt - utbildningsmässigt, kontakt-mässigt (söka nya kontakter med människor som kan hjälpa till att få ett nytt jobb), hälso-mässigt (äta rätt, motionera och försöka må bra! trots allt!) - och om man är resurs-stark (frisk, välutbildad och helst också har "ekonomisk buffert", lite sparade pengar så att man klarar sig i några månader "i värsta fall") blir det lättare även på arbetsmarknaden. Flexibilitet (vad gäller arbetsort/utbildningsort) är också en mycket värdefull "egenskap" - dvs om man kan flytta dit jobbet finns eller där utbildningen ligger. Jag vet givetvis att det är svårt att få bostad och att i fall man har familj (speciellt barn) - blir det ännu svårare att flytta...
    Vi på Fråga SYV vill hjälpa till - allt vi kan! Tyvärr har vi begränsade möjligheter, men vi svarar gärna på alla inkomna frågor - så snabbt och så ärligt vi kan!


    Vänligen
    och med tips om veckans yrke - https://www.framtid.se/yrken/veckansyrke och Temadagar i maj och juni: https://www.framtid.se/yrke/temadagar-i-maj
    https://www.framtid.se/yrke/temadagar-i-juni
    ANNA

    Frågor och svar taggade med 'gymnasieval' (1215 st.)

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga