Jag var jätteledsen när jag var tvungen att lämna min högstadieklass, vi var en skitbra klass där alla kunde hänga med alla i princip. Innan gymnasiet i typ en månad hade jag ångest för att börja i en ny klass, ny skola och ny kommun. Jag grät några gånger för jag mådde inte alls bra men jag försökte låta bli att tänka på det och gjorde så mycket andra saker så jag inte tänkte på det. Men sen måste man ju tillbaka till skolan ändå...
Första veckan kom jag in i ett gäng med 4 tjejer, det kändes okej men inte riktigt bra om ni förstår. Dem 2 som kom från min ort/stad (för skolan ligger i en annan kommun) var redan väldigt bra vänner sen innan och pratade om/träffade sina andra kompisar från högstadiet och snackade med dem när vi åkte till skolan. Jag åkte med dem bara för att jag inte kände någon annan att åka med. Anledningen till det är att jag har aldrig behövt åka kommunalt till skolan, alltid gått så jag kände mig osäker, och jag blev ignorerad. Dem andra två i det gänget bodde på andra ställen och när jag träffade dem i skolan var dem mer intresserade av att komma in med dem 2 första tjejerna.
Sen blev jag sjuk i en vecka vilket jag tror var en stor anledning till att alla var bättre vänner med varandra än jag. Istället för det första gänget började jag hänga med en tjej som också verkade lite utanför som jag och vi kom bra överens även om vi inte pratade så mycket med varandra. Sen för tre veckor sen (när hon och jag hängt i typ 1.5 till 2 veckor) försvann hon bara. Eftersom vi inte pratade så mycket kom vi aldrig in på ämnet att byta kontakter och ingen annan vet var hon är nu, hon har väl troligtvis slutat för dem ropar inte upp hennes namn längre när dem kör närvaro.
Sen försökte jag komma in i ett gäng med två tjejer som bor i min ort/stad och en från en annan stad. Dem var väldigt tajta och en som dominerade samtalet hela tiden.
Jag försökte sen med ett tredje gäng då jag klickade lite med en tjej. Hon och jag hade några få saker gemensamt men hon hade redan andra bra kompisar i det gänget och verkade inte så intresserad av mig.
Nu hänger jag med det "andra" gänget och en till tjej som verkade utanför hänger lite med dem ibland. Jag blir fortfarande ignorerad av dem och hon som verkade utanför är nog min största möjlighet till att få en kompis.
Jag har pratat med min syv 2 veckor efter att jag börjat om det här med att jag inte trivs och inte klickat med någon. Jag går på samsam och frågade då henne om jag möjligtvis kunde byta till estet-linjen då jag sökte dit också (och min kompis från högstadiet går där), vilket jag fick om jag ville. Jag försökte bestämma mig om jag skulle byta eller inte men visste inte vad jag skulle göra. Jag hade sån ångest (och grät flera ggr här med) och funderade på riktigt att hoppa av gymnasiet för jag vantrivdes så i min klass och visste inte om det var värt att byta klass och gå igenom allt igen. Jag valde att stanna kvar p.g.a linjen och för att se om det kunde bli bättre.
Nu vill jag bort från min klass men inte från linjen och lärarna för dem är båda jättebra. Skolan är väl okej men det känns inte rätt. Har funderat att försöka byta till ett gymnasium i min kommun som har samsam, men fortfarande kvarstår det faktum att jag inte vill börja om. Eller ska jag härda ut och se hur det blir efter jul?
Jag har inte pratat mer med min syv efter jag bestämde mig för att stanna kvar på samsam.
Vad ska jag göra?
(Förlåt att det är väldigt långt och tack om du tagit dig tiden och läst igenom, tack för svar på för hand:))