Hej,
examensbevis från ett högskoleförberedande gymnasieprogram ger grundläggande behörighet till högskolestudier och har man då även särskild behörighet (t.ex om man vill utbilda sig till Fastighetsmäklare och har godkända betyg i matematik 3 och samhällskunskap 1b; eller om man vill utbilda sig till Psykolog och har godkända betyg i matematik 2 och samhällskunskap 1b) så har man en chans att komma in på universitetsutbildning direkt efter gymnasiet. I examensbeviset från gymnasiet kan man ha som max 250 F-poäng. F-betygen drar dock ner snittbetyget ganska mycket och dessutom är kurserna "låsta" i examensbeviset, så man måste höja betygen i exakt samma kurser som man har i sitt examensbevis (om man vill få upp sitt snittbetyg).
Studiebevis ger inte behörighet till högskolestudier men det är inte omöjligt att komma in på en annan sort utbildning t.ex på utbildning inom yrkeshögskola - se utbud på www.yhguiden.se 
Med studiebeviset kan man göra planering mot examensbevis på komvux. I komvux-examen behöver inte exakt samma kurser ingå som är obligatoriska på gymnasieprogrammet (på gymnasieskolan); det är friare vilka kurser som får ingå i komvux-examen. I komvux-examen får inte kursen Idrott-och-hälsa1 ingå men det krävs färre poäng, endast 2400poäng för komvuxexamen (av dem får 150 poäng vara betygsatta med F); det är fördelaktigt att inte har några F-betyg i sitt examensbevis. 
Alltså, vill man bli behörig till högskola-universitet direkt efter gymnasiet måste man försöka få gymnasie-examen (Examensbevis); i annat fall får man komplettera efter gymnasiet (i andra fall än att man vill jobba och inte vill studera mera). 
Om kraven för examensbevis från gymnasiet kan man läsa på gymnasieGuiden.se/examen
Eftersom det finns ohälsa med i bilden så kanske skulle det vara möjligt att få ansökan om förlängd studiegång beviljad, så att din son ska få läsa på gymnasiet under längre tid än 3 år; fördelar med detta är att han kommer ha möjlighet att uppfylla kraven för examensbevis och behåller under sina studier alla de fördelar som finns för gymnasieelever och som saknas för komvux-studerande. De fördelarna som gymnasieeleverna har är bland annat: rätten att läsa på heltid, få gratis kurslitteratur och andra läromedel, få gratis lunch på skoldagarna, få åkkort om det är för långt att promenera till sin gymnasieskola. Ingen av de fördelar har man på komvux: man ansöker om varje kurs och kan komma på någon eller några kurser men det behöver inte bli heltidsstudier och med det kan det ta längre tid att bli klar och kunna få sitt examensbevis; man bekostar kurslitteratur och mat på skoldagarna själv; man har inte rätt till åkkortet utan får bekosta transport till skolan själv. Dessutom så finns det på gymnasieskolan tillgång till klasslärare/mentor, skolsköterska och skolkurator (vilket brukar inte finnas för komvux-studerande).
Det finns ännu en aspekt att ta hänsyn till: nämligen i vilken urvalsgrupp man kommer prövas vid ansökan till svenska högskole-universitetsstudier. Antagningsgränserna i BI, direktgruppen, brukar oftast ligga lägre än i BII, kompletteringsgruppen, därför vill man bli "behörig" att prövas i Bi men då måste man vara helt och fullt behörig redan när man går ut gymnasiet. Om man går ut gymnasiet med ett studiebevis och kompletterar på komvux prövas man endast i BII, kompletteringsgruppen (där antagningsgränserna brukar ligga högre och därför måste man ha högre betyg för att komma in på samma utbildning).
Min uppfattning är att det mest fördelaktiga för din son skulle vara att reducera även i trean, inte göra några prövningar i de kurser som han inte har läst (för att man har då minimal chans att få godkänt betyg, eftersom man har ju inte läst kursen) och ansöka i stället om förlängd studiegång (det gör rektor på elevens skola; hen ansöker hos elevens kommun; det handlar om pengar som gymnasieskola vill få för att ge eleven undervisning under längre tid än 3 läsår).