Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 32049 frågor besvarade.
Istället för gymnasium?
2Poäng
Isabelle
Hej!
På grund av sjukdom så missade jag ganska mycket av 1:an, och under denna tid så valde jag även att byta gymnasium för att få närmare till skolan. SYVen och rektorn på min nya skola lovade att jag skulle få läsa ikapp samt pröva av det jag missat (hade inte missat en enda hel kurs utan bara delar av kurser) så att jag skulle kunna fortsätta läsa med rätt årskull. Men när jag väl bytt skola drog dom tillbaka alla dessa löften med motiveringen att "dom inte skulle avsätta de resurser som krävdes" och jag fick gå om 1:an.
Under detta år som varit har jag gjort i det närmaste inget alls, jag har haft ca. 1 lektion/dag då vissa ämnen trots allt betades av på grund av lärares order samt att jag legat före i mycket. Både jag och min mamma har legat på om att jag borde få pröva av tillräckligt för att få börja 3:an till hösten, det är vad jag vill även om det innebär plugg över sommaren och jag har dessutom lätt för mig i många ämnen. Men skolan sätter sig helt på tvären och tänker inte ens försöka hjälpa till.
Det är med en klump i magen jag går till skolan, jag fullkomligt hatar den och jag tycker att ledningen i skolan utför sitt jobb så otroligt dåligt. Jag tappar helt motivationen till att ens försöka plugga (trots detta har jag nått bra betyg med en del A men jag har helt ärligt inte pluggat en enda gång), jag mår dåligt bara av att tänka på skolan. Jag vill inte dit och jag vill inte ta studenten med yngre, än mindre vill jag se mina jämnåriga vänner ta studenten medans jag själv står där med ett år kvar.
Samtidigt så vill jag ha en utbildning, ambitionen är att plugga vidare till civilingenjör. Finns det något annat sätt för mig att få läsa dom kurser jag behöver? Har inte direkt ekonomin för att ta svindyra studielån heller tyvärr. Engelska/svenska skulle jag mer eller mindre kunna pröva av utan att plugga, men kurser som matte och fysik är ju desto svårare.
Just nu ser det ut så att jag hellre står utbildningslös än att fortsätta på detta gymnasium, jag mår verkligen dåligt av att överhuvudtaget vistats där.
Tacksam för svar!
Det är bra att du har höga ambitioner och vill läsa på högskolan efter gymnasiet.
Jag förstår att du inte vill fortsätta läsa på samma skola, om din upplevelsen är att du inte fick det som du blev lovad.
Mitt förslag är att du kikar på alternativet "byta till folkhögskola". Du är 18 år och tillräckligt gammal för att börja på en av folkhögskolorna och det finns många - www.folkhogskola.nu är folkhögskolornas gemensam hemsida.
Betyg från gymnasiet kan inte "sammanföras" med Omdöme från en folkhögskola, men om du har faktiska kunskaper är det inte omöjigt att du skulle kunna klara av de krav som ställs för omdöme som ger dig rätt att söka till högskola/universitet - uppnå det under nästa läsår.
Angående prövningar - får du hemskt gärna läsa vår sammanställning av info om Prövningar>> Så länge du är inskriven på en gymnasieskola, får du inte göra prövningar någonannanstans än på just din gymnasieskola. Men om du skriver av dig från din skola, kan du ansöka om att göra prövningar på andra ställen. Varje prövning kostar idag 500 kr. Vi tror att det kan mycket väl bli höjning av avgiften, för att den faktiska kostnaden för den som anordnar prövningar uppgår till minst det tredubbla... dvs skola som anordnar prövning "går back" med minst tusen kr. för varje prövning. Det är en av anledningar till att skolorna är ibland ganska ovilliga att erbjuda göra prövnignar (de har helt enkelt inte råd).
Om du börjar på en Allmän Linje på en folkhögskola, behöver du inte göra några prövningar, därför att gymnasiala betyg har inte mycket betydelse på en folkhögskola. Där är det dina FaktiskaKunskaper som behövs och så får du läsa mer, bygga på dina kunskaper - och målet blir att du får Omdöme som ger dig rätt att söka till högskola/universitet. Du prövas då i BF urvalsgruppen. Om du gör Högskoleprovet>>, prövas du även i HP urvalsgruppen när du söker till högskola/universitet.
Ett annat alternativ är för dig att byta gymnasieskola - igen. Men jag har extremt svårt att tro att du kan börja i åk3 till hösten. Och du vill inte, enligt vad du skriver, "förlora" ett år.
Personligen tycker jag att det är en fördel att vara ett år äldre (eller 2-3 år äldre - ännu bättre) när man slutar på gymnasiet. Man är då mognare med mer erfarenhet och vet bättre vad man vill. I varje klass på gymnasiet finns det några elever som är 1, 2 eller 3 år äldre (och det av olika anledningar...) - så det är "normalt" kan man säga att ha en elev i klassen som är äldre eller själv vara den eleven.
Tredje alternativet för dig skulle vara att satsa på självstudier, och prövningar, helt och hållet och sedan ta Examensbevis från komvux. Jag vet inte när du fyller år... men det vet du själv, eller hur? :) Så här blir det med komvux-alternativet:
för att ta Examensbevis från komvxu behöver du läsa minst en kurs på komvux + uppfylla kraven för antal godkända gymnasiala poäng (detta kan du uppnå genom självstudier och prövningar) men läsa på komvux får du tidigast från 1 juli det kalenderår som du fyller 20 år. Dvs du kan tidigast få examensbevis från komvux under höstterminen det kalenderår som du fyller 20 - och söka till högskolan till våren ... vi tar exempel: vi säger att du fyller 20 år under 2017... och då kan du få examensbevis från komvux under hösten 2017 och söka till högskola - till vårterminen 2018.
Att du har ett mål att inte "halka efter" och hålla jämna steg med dina "jämnåriga" kan jag förstå (på sätt och vis i alla fall) men tänk också på att en person är född 1 januari och den andra - den 31 dec... och de hamnar i olika årskurser, fast det kanske "de facto" är så att en av dem är några få sekunder äldre. Men det blir ett helt år emellan dem i skolan... och en av dem får börja på komvux ett helt år senare.
Det där med åldern och att "ta studenden" ... är ganska "överskattat", tycker jag. Att åka på flaket och skrika tills man blir hes... och kanske ramla av och skada sig (vilket händer några ungdomar varje år), att ha ont i huvudet i flera dagar för att man drack för mycket på festen... visst är det jättekul? :)
Som sagt, beklagar det som hände dig. Vill du, så kan du anmäla din skola till Skolinspektionen (det är dit man klagar om man tycker att skolan inte har skött sig). Skolinspektionen beslutar sedan om att inleda en utredning (eller inte göra det) - beroende på vad du anmäler och vad som går att bevisa.
Fundera lite på innehållet i mitt svar. Du är myndig men jag råder dig att samråda med föräldrarna i alla fall. De känner dig väl och vill bara ditt bästa!
Återkom gärna om du tror att vi kan hjälpa dig mer!
Hej! Precis som frågan lyder så undrar jag om det är möjligt att bli psykoterapeut eller arbeta med psykoanalys om man tagit en master i psykologi?
Milla : :
Hej!Psykoterapeut är i Sverige ett yrke som kräver legitimation från socialstyrelsen; i grunden för legitimationen ligger examen från psykoterapeutprogrammet. Behörighet till... Läs hela svaret
Jag överväger att återuppta mina studier efter flera års uppehåll och vill ta kandidatexamen genom fristående kurser för att bli beteendevetare. Därefter lockar tanken att bli psykoterapeut, men den långa vägen dit känns...
Milla : :
Hej!Psykoterapeut är i Sverige ett yrke som kräver legitimation från socialstyrelsen och i grunden måste examen från psykoterapeutprogrammet ligga, det vet du säker om själv. Du får i alla... Läs hela svaret
Hej, Jag kollade upp angående att läsa till psykoterapeut som socionom. Det står att man först behöver ha läst psykoterapi kurser, och sedan direkt efter ha arbetat med psykoterapi i två år, för att kunna ansöka till...
Julia: :
Hej Sara,
det vi vet om yrket Psykoterapeut (inklusive vilken utbildning som krävs) uppger vi på framtid.se/yrke/psykoterapeutDet är antagningsgrupper på de lärosätena där... Läs hela svaret
Hej! Läser nu Arbetsterapeutprogrammet men är väldigt intresserad av att bli psykoterapeut, då jag gillar psykologi. Nu undrar jag om man måste ha gått psykologprogrammet för att bli leg psykoterapeut, eller om man kan gå andra vägar....
Julia: :
hej!Titeln "psykoterapeut" & legitimation* nås i Sverige endast via högskoIeutbildningen Psykoterapeutprogrammet, som är en påbyggnadsutbildning för flera olika yrkesgrupper,... Läs hela svaret
Hejsan! Jag är student på universitetet och pluggar till socionom. I framtiden vill jag utbilda mig till att bli psykoterapeut. Är det något som man gör under studiernas gång eller är det ett separat program och linje man går?
Liselotte: :
Hej Cornelia,
psykoterapiprogrammet är ett separat program och för behörighet till det måste du bland annat ta ut examen som socionom + uppfylla även flera andra villkor.
Behöver man i praktiken oftast vidareutbilda sig till psykoterapeut efter psykologprogrammet för att kunna få jobba med samtalsterapi?
Hur ser det ut i verkligheten på arbetsmarknaden för en som endast har psykologexamen och vill jobba med samtalsterapi?
Anna: :
Hej Eduard,
det som arbetsgivare kräver (just nu) vad det gäller utbildningsbakgrund för samtalsterapeuter >> är exempelvis: att man ska vara "psykolog med minst... Läs hela svaret
Hej. Jag har funderat en del på att läsa till beteendevetare, tyvärr så kom jag inte in på programmet då mitt resultat på högskoleprovet och mina betyg är för låga så jag tänkte fråga om man kunde bygga ihop sin egen utbildning? Om jag har förstått det hela rätt så fördjupar man sig inom...
Anna: :
Hejsan,
man kan med utbiIdning Socionom vidareutbiIda sig tiII Psykoterapeut>>
Det finns många olika påbyggnadsutbiIdningar efter Socionomprogrammet. Jag rekommenderar därför... Läs hela svaret