Hallåhallå!
Jag har gått naturbruk på Hvilan Utbildning under en termin nu. Jag har trivts helt okay. Jag har några kompisar och klarar utbildningen, men jag mår bara sämre och sämre. Större delen av folket är negativa och har ingen motivation, det smittar av sig på mig. Svenskan, engelskan och matten är på en extremt låg nivå jämfört med vad jag lärt mig under högstadiet. En stor del av de praktiska lektionerna består av att ta hand om skolans skitgöra, saker som man egentligen inte lär sig nåt av.
Jag har förlorat motivationen; jag presterar långt under den nivå jag vet att jag kan, har hamnat efter med inlämningar och sjukanmäler mig alldeles för ofta (får ångest och kan inte sova alls + skiter i lektioner då det inte känns lönt att gå). Har aldrig varit så här tidigare. Under högstadiet pluggade jag hårt, missade aldrig en lektion och fick toppbetyg. Att jag dessutom bor på skolan (som ligger på tok för långt bort för att pendla) gör bara saken värre, jag sitter fast helt i den omotiverade stämningen.
Funderar på att byta till samhälle eller humanist, vilket jag tänkte gå från början. Är lite rädd för att välja nån av de linjerna eftersom jag inte tycker om datoratbete och är extremt rädd för att inte få jobb, men att sabba gymnasiet är ju inte bättre. Är det bättre att byta till nästa termin eller att gå om ettan på en annan linje? Ifall jag ska ansöka på nytt till sommaren, när behöver jag senast göra det? Är det samma datum som gäller för årets nior? Hur ska jag göra det? Finns det något annat sätt att lösa problemen på än att byta? Nån som vet hur man håller liv i kämpaglöden när alla runtomkring står och skvätter med vattenpistoler?Tvekar lite eftersom jag ju trots allt "har det okay". Hoppas lite på att saker och ting ska bli bättre när man inte är en dum etta som går att lura att plocka äpplen i tre månader. Jag är inte mobbad eller hatar linjen. Detta är dock inte min dröm, känns lite som att jag mest valde det för att inte sluta arbetslös och beroende som andra i familjen.
Förlåt för min monstruösa fråga, klockan Är kvart i fyra nattetid och jag har tusen ton ångest just nu. Hoppas att nån vänlig själ orkar ta sig tid att åtminstone lusläsa.
//Naturbarn med drömmar bortom fönsterglasdiskning och krukihopflyttning
Jag har gått naturbruk på Hvilan Utbildning under en termin nu. Jag har trivts helt okay. Jag har några kompisar och klarar utbildningen, men jag mår bara sämre och sämre. Större delen av folket är negativa och har ingen motivation, det smittar av sig på mig. Svenskan, engelskan och matten är på en extremt låg nivå jämfört med vad jag lärt mig under högstadiet. En stor del av de praktiska lektionerna består av att ta hand om skolans skitgöra, saker som man egentligen inte lär sig nåt av.
Jag har förlorat motivationen; jag presterar långt under den nivå jag vet att jag kan, har hamnat efter med inlämningar och sjukanmäler mig alldeles för ofta (får ångest och kan inte sova alls + skiter i lektioner då det inte känns lönt att gå). Har aldrig varit så här tidigare. Under högstadiet pluggade jag hårt, missade aldrig en lektion och fick toppbetyg. Att jag dessutom bor på skolan (som ligger på tok för långt bort för att pendla) gör bara saken värre, jag sitter fast helt i den omotiverade stämningen.
Funderar på att byta till samhälle eller humanist, vilket jag tänkte gå från början. Är lite rädd för att välja nån av de linjerna eftersom jag inte tycker om datoratbete och är extremt rädd för att inte få jobb, men att sabba gymnasiet är ju inte bättre. Är det bättre att byta till nästa termin eller att gå om ettan på en annan linje? Ifall jag ska ansöka på nytt till sommaren, när behöver jag senast göra det? Är det samma datum som gäller för årets nior? Hur ska jag göra det? Finns det något annat sätt att lösa problemen på än att byta? Nån som vet hur man håller liv i kämpaglöden när alla runtomkring står och skvätter med vattenpistoler?Tvekar lite eftersom jag ju trots allt "har det okay". Hoppas lite på att saker och ting ska bli bättre när man inte är en dum etta som går att lura att plocka äpplen i tre månader. Jag är inte mobbad eller hatar linjen. Detta är dock inte min dröm, känns lite som att jag mest valde det för att inte sluta arbetslös och beroende som andra i familjen.
Förlåt för min monstruösa fråga, klockan Är kvart i fyra nattetid och jag har tusen ton ångest just nu. Hoppas att nån vänlig själ orkar ta sig tid att åtminstone lusläsa.
//Naturbarn med drömmar bortom fönsterglasdiskning och krukihopflyttning
