Frågor och svar taggade med 'spetsutbildning' (23 st.)

2 Poäng

Sara 2016-03-15

Hej! Jag är en tjej som går naturvetenskapsprogrammet i tvåan. När jag började utbildningen visste jag att det skulle vara tufft men tog det som en utmaning. Jag trodde att jag var beredd på hur tufft det skulle bli men hade ingen aning om att jag skulle komma till den punkten jag är i just nu. Mina största svårigheter är matten och fysiken.

Sen jag började tvåan har jag känt mig otroligt ledsen och deprimerad, har även tappat all motivation jag hade för skolan. De senaste månaderna har jag gått fram och tillbaks mellan skolan. Jag har en frånvaro på 70%, vilket är en väldigt hög siffra. Jag förstår allvaret men just nu vet jag inte vad jag ska göra. Jag försöker plugga hemma men kommer ingen vart. Har missat så pass mycket att jag tycker att det är bättre för mig att gå om tvåan, dock vill jag ta studenten nästa år med min klass. Att jag får en andra chans att visa mina färdigheter då jag är motiverad.

Finns möjligheten att gå om kurserna eller ett helt år efter studenten? kanske någon slags sommarskola? Är villig att göra allt för att komma bort från den här onda cirkeln. Jag vet att skolan tar det slutgiltiga beslutet när det kommer till min skolgång och jag ska träffa syv på min skola under veckan men jag ville ändå fråga dig. Är helt kluven och vilsen skulle verkligen uppskatta ditt svar. Vad skulle du rekommendera en elev i min situation?

1 Svar

1 Poäng

Anna SYV på FrågaSYV 2016-03-15

Hej Sabrina!

Jättetråkigt att du känner att du hamnade i en mycket svår situation.

Matten och fysiken (och även kemin samt biologi) är det tufft att hänga med - på Naturvetenskapsprogrammet för det är det avancerade spåret i matten och det går fort. Det räcker att man halkar efter lite-lite och sen upptäcker att man inte hinner att läsa ikapp!

Sedan kan det mycket väl bli så som du beskriver - en "ond cirkel": man orkar inte ta tag i sina studier, det blir hög frånvaro och då missar man ännu mer och sen blir det näst till omöjligt att läsa ikapp. :( Verkligen - en tråkig situation.

Den viktigaste frågan är, tycker jag: är Naturvetenskapsprogrammet rätt program för dig?

Om inte, då är det kanske ingen idé att kämpa så hårt och riskera sin hälsa. Alla behöver inte bli naturvetare. Det finns massor med andra spännande yrken. Kika på yrkespresentationerna på www.framtid.se

Att vilja "ta studenten" med sin klass är inte alls konstigt och de flesta vill det, precis som du gör! Självaste "studenten" är det bara en dag... och sedan går alla f d klasskamrater "åt olika håll" - vissa vidare till högskola/universitet, andra till arbetslöshet ... tyvärr.

Högskoleförberedande program är just Högskoleförberedande och utan examen saknar man behörighet till högskola och har inte heller lärt sig något yrke. Och vad gör man då?

Läsa på gymnasiet efter studenten får man inte göra. Det blir Komvux i så fall. Det finns ingen platsgaranti på komvux. Du söker kanske läsa på heltid men får bara någon kurs per termin eller inga kurser alls. Detta pga komvux har begränsade resurser och vet inte själva hur långt pengarna räcker... Enligt vuxenutbildningsförordningen är det "personer med kort tidigare utbildningsbakgrund" som ska ha plats först - och det är då personer som saknar fullständig grundskola. Sedan kanske pengarna är slut och då får du som redan har några godända kurser på gymnasiet vänta och hoppas att nästa termin kanske ska du få läsa på komvux. Jag vill inte skrämmas, dt kan också gå bra och du kanske får läsa på heltid på komvux, men det är ju ingen som idag kan svara på det...

Mitt råd är att försöka komma fram: är Naturvetenskapsprogrammet rätt program för dig?

Om inte, byt till ett annat program.

Eller sök dig till folkhögskola.

Att för en dag - "studenten" offra så många år av ditt liv - är inte en fördelaktig lösning.

Om du byter program, kommer du att ta studenten ett eller två år senade med din nya klass. Du kommer att få nya vänner i den nya klassen. Om dina vänner i din nuvarande klass är riktiga vänner, så försvinner de inte! Då har du dubbelt så många vänner sen!

Idag är det i varje klass på gymnasiet - flera elever som är upp till 3 år äldre än resten av klassen. Det av olika anledningar: några åkte utomlands i ett eller 2 år... andra bytte program, tredje kom till Sverige när de var 15 år och lärde sig svenska först... det finns också elever som hoppar av gymnasiet pga de får jobb men sedan vill komma tillbaka till skolan.

Du är 18 år och är myndig och får själv bestämma vad du gör. Men du ber om råd och jag vill ge dig de bästa råden som jag kan ge: kom fram till om NA är rätt program för dig.

Ärligt talat, så tror inte jag att det är det.

Jag tycker du behöver "miljöombyte" - att komma in på en helt ny utbildning.. kanske på en annan skola. Om möjligt - kanske t o m i en ny stad.

Folkhögskolorna (inte alla men många) erbjuder Internat, dvs att bo på skolan. De gör ofta Naturbruksgymnasier också.

Om du absolut vill fortästta gå i samma skola, se vilka andra program som finns på din skola och diskutera med SYV vart du kan i så fall byta.

Tänk på att din hälsa är din viktigaste resurs. Är man inte frisk, kan man varken sig studera eller jobba. Hur du mår påverkar också din familj och dina vänner.

Jag tycker att du definitivt kan lägga in en ny ansökan till åk1 till ett nytt program och detta helt oberoende av allt annat. Det kostar inget att göra ansökan under omvalsperioden. När den perioden är i just din del av Sverige, kan du se på den här sidan på GymnasieGuiden eller hör av dig till oss med uppgift om vilken stad du bor i alt kontakta ditt antagningskansli (rätt kansli hittar du på www.antagningskanslier.se ). Man har alltid rätt att tacka Nej till erbjuden studieplats. Så - om du gör ansökan till hösten till att börja om i åk1, får du Antagnignsbesked sedan och kan ta platsen eller tacka Nej. Du behöver bestämma till tidigast i början av juli ang. just tacka ja eller nej till plats i åk1 på ett nytt program. Skönt att ha den "back-up" lösningen "i ryggen", tycker jag.

Fundera lite på vad jag svarar nu och hör gärna av dig igen!

Bästa hälsningar

ANNA