Jag bytte från ekonomiprogramet till barn- och fritidsprogrammet. Jag var fortfarande osäker när jag bytte men jag frågade min syv tydligt om jag kunde byta tillbkaka efter ett tag om jag ångrade mig, hon sade inte ett datum eller en viss tid som jag hade på mig för att byta utan hon var lugn och sade att det skulle gå att fixas, det skulle liksom även finnas platser kvar.
Men sedan när jag ångrade mig så gick det inte att byta. Jag ville byta pga att jag inte gillade linjen, klassen, kände mig kränkt v en lärare. Från första början av att jag skulle börja på BF var för såklart tyckte jag linjen verkade rolig men samt för att rektorn och min mentor hade lovat mig att få byta klass i 2:an men att de visst nu hade ändrat sig. De LOVADE att jag skulle få byta klass. Om jag inte skulle få byta klass hade jag ALDRIG börjat på BF eftersom jag har blivit väldigt dåligt bemött av eleverna i klassen samt att de hade retat mig på min tidigare skola. Alltså är jag riktigt besviken på min rektor eftersom om man inte är säker på något kan man inte ge ett svar och säga att man är 100% säker på det. Jag har varit med om att lärare, rektorer, syvar har kallat mig velig som jag tar på ett nedvärderande sätt men jag har aldrig varit lika velig i detta fallet som min rektor samt mentor har varit!
Men som sagt fick jag inte byta tillbaka till ekonomi och jag kan inte förstå varför. Jag har redan läst ikapp hemma lite av det som de har gjort, gjort uppgifter, tal osv. Rektorns förklaring var att de snart skulle ha NP proven men det har man ju på BF också. Jag behöver inte heller något extra stöd.
Vad är det skolan förlorar på detta? Det är inga privatskolor detta handlar om utan kommunala gymnasieskolor.
Jag känner att detta är väldigt onödigt av att jag måste börja ekonomiprogrammet i år 1 igen när jag ändå ser möjligheter med att få börja nu.
Jag har gått till kuratorn, psykologer, socialtjänsten osv och pratat om detta eftersom jag mår väldigt dåligt av detta.
Det känns väldigt konstigt att det bara är rektorn som bestämmer i detta fallet? Jag har alltid visat respekt till rektorer och annan skolpersonal och när jag gick till rektorn kände jag även rädsla eftersom hon hade en väldigt sträng attityd. Är det inte meningen att rektorer ska vara förstående och berömma elever som själva går och pratar med de och inte elever som gömmer sig bakom sina föräldrars ryggar?
Jag är även en väldigt frammåt och studieinriktad elev och jag når bra betyg i kurserna. Jag har även också läst tyska 3 på BF så det är en kurs jag ligger väldigt bra i och i fas då.
Men som som sagt, finns det inget man kan göra?
Med vänliga hälsningar