Hej!
Antagningsperioden är nära förestående och tankarna har börjat gå åt olika håll. Jag tog studenten utomlands förra år, skickade mina betyg till UHR, kompletterade med det som saknades och är nu behörig inför HT16. Betyget är inget problem i mitt fall, fick 20/20 i den svenska skalan samt full meritpoängskompensation (+2,50). Komplettering gick också bra, fick 4 A ( Fysik 2, Engelska 5 till 7) och 2 B (SAS 3 och kemi 2) genom att läsa på distans. Räknade ut att mitt snitt förblir maximalt genom tillämpning av en formel på antagning.se (rätta mig gärna om jag har fel). Fick läsa SAS 3 direkt eftersom jag bedrev självstudier utomlands på egen hand, så jag anser mig som en målmedveten person som tycker om att arbeta självständigt, om det skulle vara av nån relevans till frågan.
Nu till frågan. Jag är oerhört kluven i mitt val mellan läkare eller psykolog. Egentligen så tyckte jag väldigt tidigt under min skolgång att läkaryrket passar min personlighet perfekt eftersom att lösa problem finner jag lockande samtidigt som jag har en fallenhet för naturvetenskap och speciellt det som förklarar de processer och mekanismer som sker inom människokroppen och som styr våra vitala funktioner. Under mitt sista år på gymnasiet dock så läste jag en kurs inom filosofi, men det hade egentligen mer att göra med psykologi och mänsklig kognition. Jag insåg snabbt att jag älskade det. Jag hade tankar att sikta på det istället, men läkaryrket har ju så mycket bredd att jag är rädd att jag skulle ångra mig...
Jag tycker dessutom om att lyssna på folk, alltså verkligen lyssna och försöka klura ut vad det är för fel och arbeta mot en lösning. Detta hjälper inte i mitt val direkt. Så då är frågan: Vad borde jag välja? Kan tänka mig att det finns fördelar med både yrkena men jag kan inte alls bestämma mig... Finns det nån mellanväg? Tror inte psykiatriker skulle passa mig helt heller eftersom jag vill vägleda förhållandevis friska personer också, inte enbart de som lider av grava psykiska störningar.
Tack!
Antagningsperioden är nära förestående och tankarna har börjat gå åt olika håll. Jag tog studenten utomlands förra år, skickade mina betyg till UHR, kompletterade med det som saknades och är nu behörig inför HT16. Betyget är inget problem i mitt fall, fick 20/20 i den svenska skalan samt full meritpoängskompensation (+2,50). Komplettering gick också bra, fick 4 A ( Fysik 2, Engelska 5 till 7) och 2 B (SAS 3 och kemi 2) genom att läsa på distans. Räknade ut att mitt snitt förblir maximalt genom tillämpning av en formel på antagning.se (rätta mig gärna om jag har fel). Fick läsa SAS 3 direkt eftersom jag bedrev självstudier utomlands på egen hand, så jag anser mig som en målmedveten person som tycker om att arbeta självständigt, om det skulle vara av nån relevans till frågan.
Nu till frågan. Jag är oerhört kluven i mitt val mellan läkare eller psykolog. Egentligen så tyckte jag väldigt tidigt under min skolgång att läkaryrket passar min personlighet perfekt eftersom att lösa problem finner jag lockande samtidigt som jag har en fallenhet för naturvetenskap och speciellt det som förklarar de processer och mekanismer som sker inom människokroppen och som styr våra vitala funktioner. Under mitt sista år på gymnasiet dock så läste jag en kurs inom filosofi, men det hade egentligen mer att göra med psykologi och mänsklig kognition. Jag insåg snabbt att jag älskade det. Jag hade tankar att sikta på det istället, men läkaryrket har ju så mycket bredd att jag är rädd att jag skulle ångra mig...
Jag tycker dessutom om att lyssna på folk, alltså verkligen lyssna och försöka klura ut vad det är för fel och arbeta mot en lösning. Detta hjälper inte i mitt val direkt. Så då är frågan: Vad borde jag välja? Kan tänka mig att det finns fördelar med både yrkena men jag kan inte alls bestämma mig... Finns det nån mellanväg? Tror inte psykiatriker skulle passa mig helt heller eftersom jag vill vägleda förhållandevis friska personer också, inte enbart de som lider av grava psykiska störningar.
Tack!
