Jag har ett dröm yrke att få arbeta med utsatta kvinnor i samhället. Exempel på en kvinnojour eller liknande.
Förstår att socionomprogrammet är en väg dit, men finns det andra vägar?
Mvh
Anna
Här kan du söka bland alla redan ställda frågor.
Alla frågor är besvarade av riktiga studie- och yrkesvägledare.
Just nu är 32131 frågor besvarade.
Hej Anna,
kvinnojoursmedarbetare är inte en "homogen"-grupp, utan det är Olika yrkeskategorier som arbetar där; inkl. psykologer, socionomer, jurister m.fl. Alla kvinnojourer är egna föreningar, och kan arbeta på sitt eget sätt och ha Olika yrkeskategorier anställda - det är alltså inte likadant på alla kvinnojourer.
***
Exempel på hur Kvalifikationer som efterfrågas kan se ut: "Vi vill att du är socionom, beteendevetare eller har annan utbildning som arbetsgivaren bedömer likvärdig. Du bör ha tidigare erfarenheter av att möta människor i kris. En merit är om du har erfarenhet av att möta barn i kris. Personlig lämlighet kommer att väga tungt. Körkort är ett krav."
Det är inte omöjligt att få jobb på ngt. kvinnojour - om man ex.utbildar sig till förskollärare, tänker jag men kanske i första hand på de kvinnojourer som tar emot kvinnor med barn och då jobbar man i så fall kanske i första hand "mot" barnen.
Hejsan,
vad jag vet så kan även lärare, samhällsvetare, kbt-terapeuter, genusvetare och sjuksköterskor vara anställda på kvinnojourer.
Och så har jag också fått svar från en sakkunnig; var god läs nedan:
För att kunna få jobb på kvinnojouren bör man antingen ha någon form av högskoleutbildning, det kan t.e.x. vara socionom, beteendevetare, genusvetare eller att ha bra kunskaper om Mäns våld mot kvinnor på något sätt. Det kan vara förvärvad kunskap genom att de har jobbat som ideell medarbetare (volontär) på en kvinnojour, eller studerat det ämnet och att man även har erfarenheter av att ha mött och haft samtal med människor i kris på något sätt.
Exempel på vad man kan ha med sig i bagaget för att kunna få jobb på kvinnojouren är: beteendevetenskapsprogrammet, eller att plocka ihop egna kurser och sätta ihop sitt eget "program"; har tidigare jobbat på socialtjänsten och/eller tagit en extrakurs i social rätt. Det viktigaste kan vara att man har mött människor i kris och är van vid att hålla samtal.
Ett annat exempel: ingen högskoleutbildning men har jobbat på olika kvinnojourer i många år, ex i över 10 år. Man kan börja som volontär på en kvinnojour, och sedan bli erbjuden en anställning.
Jag tror att en bra början om man vill jobba på en Kvinnojour är att gå en grundutbildning hos en kvinnojour, då får man mer kunskap om mäns våld mot kvinnor m.m och kan börja jobba ideellt efteråt och få viktig och värdefull erfarenhet som arbetsgivare önskar. En kan också gå utbildning hos en tjejjour, både utbildningen och det ideella arbetet kan skilja sig från det arbetet som görs på en kvinnojour men om man är ung och kanske känner att Kvinnojours arbete känns lite läskigt så är Tjejjouren en väldigt bra början. Många av tjejjourerna som finns i landet arbetar tillsammans med kvinnojourer.
Vänligen
ANNA
Och ännu ett svar från en sakkunnig_ var god läs nedan:
Man har alltid möjlighet att bli volontär på en kvinnojour. Det är helt ideelt oavlönat arbete och man hjälper till att stötta och hjälpa utsatta kvinnor. Man ringer till kvinnojouren och pratar med ansvarig ordförande och frågar om det finns möjlighet att engagera sig i deras kvinnojour. Då får man ofta gå en utbildning: en så kallad studiecirkel på ett antal gånger; sedan får man genomgå en intervju och se om man bedöms som lämplig. Det är alltid en merit om man har varit engagerad i en kvinnojour idellt om man senare vill yrkesarbeta på en kvinnojour.
De utbildningar man behöver ha i botten är lite olika varianter för att få jobba med våld i nära relationer. Den vanligaste utbildningsbakgrunden är socionom, beteendevetare eller socialpedagog. Det skulle också fungera om man har läst fristående kurser inom psykologi, beteendevetenskap folkhälsa eller någon kurs inom vård och omsorg.
Bakgrunden kan alltså vara väldigt olika men det håller sig inom beteendevetenskap - socionom - psykologi - vård&omsorg.
Med vänlig hälsning
Jag överväger att återuppta mina studier efter flera års uppehåll och vill ta kandidatexamen genom fristående kurser för att bli beteendevetare. Därefter lockar tanken att bli psykoterapeut, men den långa vägen dit känns...
Hej!Psykoterapeut är i Sverige ett yrke som kräver legitimation från socialstyrelsen och i grunden måste examen från psykoterapeutprogrammet ligga, det vet du säker om själv. Du får i alla... Läs hela svaretBehöver man i praktiken oftast vidareutbilda sig till psykoterapeut efter psykologprogrammet för att kunna få jobba med samtalsterapi? Hur ser det ut i verkligheten på arbetsmarknaden för en som endast har psykologexamen och vill jobba med samtalsterapi?
Hej Eduard, det som arbetsgivare kräver (just nu) vad det gäller utbildningsbakgrund för samtalsterapeuter >> är exempelvis: att man ska vara "psykolog med minst... Läs hela svaretHej jag behöver hjälp! Jag heter Tara och är 13 år jag har velat bli veterinär sen jag föddes men speciellt hästar. Jag har bäst betyg i skolan men jag har något problem och det panik och stress. Jag vet inte hur men jag kan typ inte äta eller sova te.x natten innan ett prov eller t.o.m ett...
Hej Tara, jättetråkigt att du känner dig mycket stressad inför prov och förhör. Har du pratat med kurator och/eller med skolsköterskan?Nu, under sommarlovet - blir det inga prov... men du kan... Läs hela svaretHej SYV. Jag är i ett riktigt krisläge och jag ångrar mig över det jag har gjort. Vi skulle ha ett nationellt prov idag tidigt på morgonen och jag förberedde mig dagen innan genom att plugga och lägga mig tidigt. Trots det sovde jag bara 4 timmar och däckade princip hela morgonen. Svalde två...
Hej Filip, man kan inte och bör inte skriva prov med 40-graders feber. Den saken är klar. Jag tror er lärare överdrev "en smula". Ingen kan förbjuda att bli sjuk. Ingen vill bli sjuk, men ibland blir... Läs hela svaretHejsan, Jag går i 8an och har alltid haft problem med muntliga presentationer och att hålla tal. Det är ett så stort problem att jag fysiskt inte kan genomföra det, inte heller psykiskt. Hela min kropp säger nej och stänger ned och jag kan bara inte göra det. Jag mår jättedåligt på grund av det...
Hej Lisa, det är jättetråkigt att du har hamnat i den situationen. Att kunna prata inför folk behövs i många olika sutiationer: både i arbetslivet och... Läs hela svaretHittar du inte din fråga?
Skapa en ny fråga