Hej!
Jag står snart inför mitt gymnasieval och känner mig ganska splittrad. Mina meritpoäng ligger på 336 och jag kan i princip komma in på vilken utbildning jag vill. I naturämnena har jag länge legat på A ibland något B. Matten hamnar sannolikt på B i år då den blivit allt svårare samtidigt som jag inte känner att min lärare kan vägleda mig ordentligt.
Eftersom att jag är osäker på vad jag vill gå på för gymnasium och inte har en susning om vad jag vill gå på för högskolelinje så har jag använt mig av uteslutningsmetoden när det kommer till att sålla mellan programmen. Hittills är alla yrkesförberedande utbildningar uteslutna samt humanistiska och samhällsvetenskapliga. Det beror mest på att jag känner att mina intressen inte ligger där. Kanske bör jag tillägga att jag är en ganska kreativ person som gillar och måla, skriva och sådant men även den estetiska linjen har strukits från listan då jag inte känner att det är något som jag vill arbeta med i framtiden.
Jag har gått på Internationella Engelska Skolan och kanske kan då IB verka som ett logiskt val, dock verkar min lokala IB skola inte speciellt professionell (den har i princip inga i engelska modersmålstalande lärare, det har funnits incidenter med trasslande betygsöversättningar till högskolan och så gillar jag inte själva upplägget som finns i utbildningen med alla prov i slutet av åk 3). Ekonomi och entreprenör är inget jag vill gå.
Jag har alltså tillslut landat i två val, naturprogrammet (inriktning natur, vetenskap och forskning) samt teknikprogrammet (inriktning natur). Men fortfarande är jag osäker på vilken jag helst vill gå och om jag ens passar in rent studiemässigt.
Att försöka läsa av mina intressen och ta ett beslut utifrån dem är svårt eftersom att jag gillar det mesta. Jag kan älska att läsa allt ifrån fusionsprocesser till grekisk språkhistoria och om hur Islamiska Staten grundades. Det enda jag faktiskt kan säga lockar mig är att hitta svaren på frågor som jag kanske inte ens funderat över från början, eller förstå hur saker och ting är kopplat till varandra. Jag gillar den där känslan av att förstå någonting nytt, men det kan man väl göra i alla ämnen?
Jag tänker att om jag går på teknikprogrammet så blir det mer praktiskt arbete, kanske känner jag mig innerst inne lite trött på all naturvetenskaplig teori. Jag förstår att teori är essentiellt för att kunna genomföra saker i praktiken men ibland känns matematiken och naturämnena alltför verklighetsfrånankrade för att motivera mig. Kanske orkar jag inte att jobba lika hårt i tre år till som jag gjort hittills. Min stora rädsla är nämligen att natur ska vara för påfrestande, för svårt, att det tillslut gör mig antingen utbränd eller uttråkad.
Teknikprogrammet med natur skulle ge full naturvetenskaplig behörighet samtidigt som man läser ett par kurser teknik. Jag antar att tekniken i grundskolan skiljer sig avsevärt från det man läser i gymnasiet och hittills har jag inte haft ett särskilt stort intresse i teknik förutom när det kommer till biologi (bioteknik). Men jag tror kanske att jag behöver just det där praktiska för att bryta från vad som verkar vara extremt mycket teori på naturprogrammet.
Naturprogrammet (Natur/ vetenskap och forskning) är en av tre naturprogram på min gymnasieskola (dem andra är ledarskap, medicin). Man läser lika mycket matematik i allihop (1,2,3,4) men min linje har även matematik 5 som man kan byta ut inom IV-valet. Ändå känns det som om natur/vetenskap och forskning har mer matte än dem andra inriktningarna. Även detta är en av de saker som gör att jag ifrågasätter om den är för mig, jag har förut älskat matte men nu i nian då vi fått en ny lärare och mycket av matten är svårare så jag rädd att jag kanske inte klarar av natur. För om det redan är svårt nu, hur ska jag då lyckas ta mig igenom de utökade kurserna i programmet med bland annat fysik tre och naturvetenskaplig specialisering?
Det hade inte varit något större problem att välja om jag trodde att jag verkligen älskade matematik. Jag har inte direkt svårt för det, men känner att det kanske mer är ambition som driver mig än passion. För mig är matematik i ordproblem svåra och ofta känner jag ingen förankring i den matematiken som vi gör. Jag ifrågasätter mycket av det och känner ibland att det bara är ett slags påhittat språk. Bara när matematiken används i andra ämnen känner jag att den har verklig betydelse. Så kanske är mitt intresse i matematik för litet för att klara av en naturlinje? Om jag är hemma och kan välja att plugga matte/natur så väljer jag oftare att måla/skriva. Är det ett tecken på att jag inte borde gå natur? För alla på natur älskar väl naturämnena?
Jag har bett att få skugga naturprogrammet för en dag men skolan jag ville besöka tillät inte det så möjligheterna att få mer insikt är ganska små.
Hur ska jag tänka? Borde jag välja natur eller teknik? Räcker min förmåga, inte minst intresse till för naturprogrammet? Bör man välja brett om man inte vet vad man vill gå efter gymnasiet?
*Märkte nu att jag har skrivit alldeles för mycket, hoppas att det inte blir för jobbigt att läsa :)
Jag står snart inför mitt gymnasieval och känner mig ganska splittrad. Mina meritpoäng ligger på 336 och jag kan i princip komma in på vilken utbildning jag vill. I naturämnena har jag länge legat på A ibland något B. Matten hamnar sannolikt på B i år då den blivit allt svårare samtidigt som jag inte känner att min lärare kan vägleda mig ordentligt.
Eftersom att jag är osäker på vad jag vill gå på för gymnasium och inte har en susning om vad jag vill gå på för högskolelinje så har jag använt mig av uteslutningsmetoden när det kommer till att sålla mellan programmen. Hittills är alla yrkesförberedande utbildningar uteslutna samt humanistiska och samhällsvetenskapliga. Det beror mest på att jag känner att mina intressen inte ligger där. Kanske bör jag tillägga att jag är en ganska kreativ person som gillar och måla, skriva och sådant men även den estetiska linjen har strukits från listan då jag inte känner att det är något som jag vill arbeta med i framtiden.
Jag har gått på Internationella Engelska Skolan och kanske kan då IB verka som ett logiskt val, dock verkar min lokala IB skola inte speciellt professionell (den har i princip inga i engelska modersmålstalande lärare, det har funnits incidenter med trasslande betygsöversättningar till högskolan och så gillar jag inte själva upplägget som finns i utbildningen med alla prov i slutet av åk 3). Ekonomi och entreprenör är inget jag vill gå.
Jag har alltså tillslut landat i två val, naturprogrammet (inriktning natur, vetenskap och forskning) samt teknikprogrammet (inriktning natur). Men fortfarande är jag osäker på vilken jag helst vill gå och om jag ens passar in rent studiemässigt.
Att försöka läsa av mina intressen och ta ett beslut utifrån dem är svårt eftersom att jag gillar det mesta. Jag kan älska att läsa allt ifrån fusionsprocesser till grekisk språkhistoria och om hur Islamiska Staten grundades. Det enda jag faktiskt kan säga lockar mig är att hitta svaren på frågor som jag kanske inte ens funderat över från början, eller förstå hur saker och ting är kopplat till varandra. Jag gillar den där känslan av att förstå någonting nytt, men det kan man väl göra i alla ämnen?
Jag tänker att om jag går på teknikprogrammet så blir det mer praktiskt arbete, kanske känner jag mig innerst inne lite trött på all naturvetenskaplig teori. Jag förstår att teori är essentiellt för att kunna genomföra saker i praktiken men ibland känns matematiken och naturämnena alltför verklighetsfrånankrade för att motivera mig. Kanske orkar jag inte att jobba lika hårt i tre år till som jag gjort hittills. Min stora rädsla är nämligen att natur ska vara för påfrestande, för svårt, att det tillslut gör mig antingen utbränd eller uttråkad.
Teknikprogrammet med natur skulle ge full naturvetenskaplig behörighet samtidigt som man läser ett par kurser teknik. Jag antar att tekniken i grundskolan skiljer sig avsevärt från det man läser i gymnasiet och hittills har jag inte haft ett särskilt stort intresse i teknik förutom när det kommer till biologi (bioteknik). Men jag tror kanske att jag behöver just det där praktiska för att bryta från vad som verkar vara extremt mycket teori på naturprogrammet.
Naturprogrammet (Natur/ vetenskap och forskning) är en av tre naturprogram på min gymnasieskola (dem andra är ledarskap, medicin). Man läser lika mycket matematik i allihop (1,2,3,4) men min linje har även matematik 5 som man kan byta ut inom IV-valet. Ändå känns det som om natur/vetenskap och forskning har mer matte än dem andra inriktningarna. Även detta är en av de saker som gör att jag ifrågasätter om den är för mig, jag har förut älskat matte men nu i nian då vi fått en ny lärare och mycket av matten är svårare så jag rädd att jag kanske inte klarar av natur. För om det redan är svårt nu, hur ska jag då lyckas ta mig igenom de utökade kurserna i programmet med bland annat fysik tre och naturvetenskaplig specialisering?
Det hade inte varit något större problem att välja om jag trodde att jag verkligen älskade matematik. Jag har inte direkt svårt för det, men känner att det kanske mer är ambition som driver mig än passion. För mig är matematik i ordproblem svåra och ofta känner jag ingen förankring i den matematiken som vi gör. Jag ifrågasätter mycket av det och känner ibland att det bara är ett slags påhittat språk. Bara när matematiken används i andra ämnen känner jag att den har verklig betydelse. Så kanske är mitt intresse i matematik för litet för att klara av en naturlinje? Om jag är hemma och kan välja att plugga matte/natur så väljer jag oftare att måla/skriva. Är det ett tecken på att jag inte borde gå natur? För alla på natur älskar väl naturämnena?
Jag har bett att få skugga naturprogrammet för en dag men skolan jag ville besöka tillät inte det så möjligheterna att få mer insikt är ganska små.
Hur ska jag tänka? Borde jag välja natur eller teknik? Räcker min förmåga, inte minst intresse till för naturprogrammet? Bör man välja brett om man inte vet vad man vill gå efter gymnasiet?
*Märkte nu att jag har skrivit alldeles för mycket, hoppas att det inte blir för jobbigt att läsa :)
