beccaliya2007

    jag har frågat denna fråga innan : jag går åk 1 i ekonomi ekonomi och jag hade mina första privat juridik och företags ekonomi lektioner igår och märkte att de inte var så roliga som jag hade tänkt mig, och vi har knappt NO. Det är MYCKET STRESS för mig just nu då första året har börjat och jag snabbt måste välja ifall jag vill byta linje då jag måste hinna komma ifatt naturarna. jag är just nu väldigt osäker på ifall jag borde byta till natur eller natur sam istället för ekonomi ekonomi. natue blir nog för mycket NO, men Natur sam är tydligen onödig pga den inte ger mig direkt behörighet till alla de utbildningarna naturarna får. jag får i prinicip samma behörighet som ekonomiarna ifall de lägger till naturvetenskap 2b. men min plan var att ifall jag vill bli något som kräver natur behörighet så är det väldigt få kurser jag behöver läsa upp. jag gick ut med 302,5 i merit med A och B i alla SO och NO ämnena. jag gillar verkligen båda ämnen när jag väl förstår dom, därför vet jag inte vad jag ska välja. jag börjar trivas bra i min skola, dock kommer jag behöva byta skola ifall jag tar natur sam, men det är okej så länge jag trivs i min linje. borde jag testa och vänta lite till i ekonomi eller hur borde jag göra? Just det, jag har ingen aning om vad jag vill jobba med i framtiden, därför kanske jag borde ta den bredaste linjen? jag har dessutom B i matte. MEN jag glömde tillstta att min plan från början med att gå ekonomi var att få brs betyg, och på så sätt få bättre möjligheter, men jag vet inte om det är det jag vill göra längre. är det en bra idé? försöka få bra betyg i ekonomi och sen kanske ta ett basår? Mvh

    1 Svar

    Milla SYV på FrågaSYV

    Hej,
    läs gärna svar på din tidigare fråga på https://www.fragasyv.se/fragor/jaette-akut-borde-jag-byta-linje
    Du skriver nu om att din plan var att få höga betyg på Ekonomiprogrammet för att sedan läsa ett naturvetenskapligt basår. Här tänker jag så här: den planen inkluderar att Komplettera för behörighet (inför universitetet) och då prövas man i BII, kompletteringsgruppen där det är svårare att komma in (ännu högre meritvärde krävs, i alla fall som oftast). 
    Vidare tänker jag också på följande: om man verkligen är genuint intresserad av naturvetenskap och naturvet-yrken så borde man väl vara ivrig och vill börja läsa så mycket som möjligt inom det område så snabbt som möjligt och inte vänta tills man gått ut gymnasiet (bara en tanke...)? 
    Om du tror du kan få högre betyg i ekonomiska och samhällsvet.ämnena och inte i naturvet.ämnena, då undrar jag om ditt stora intresse och dina "bästa styrkor" verkligen ligger just inom område naturvetenskap? Om inte det är så, varför vill efter gymnasiet satsa på just naturvetenskapliga studier?
    Planen på att på gymnasiet få mycket högt meritvärde och komplettera sedan för naturvetenskaplig behörighet kan, dock, funka men det finns några "punkter"/aspekter att ta hänsyn till: för det första, så behöver man verkligen uppnå högt meritvärde (helst få A i alla kurser i alla tre år på gymnasiet + även uppnå max antal meritpoäng som är 2.5, alltså läsa och få A även i Engelska 7 och moderna språk 3 och 4, t.ex). Då går man ut gymnasiet med högsta möjliga meritvärde (22.5) och kan komplettera på folkhögskola eller på basåret på universitetet och prövas i BII, kompletteringsgruppen men med det meritvärde man hade från gymnasiet - men även det högsta meritvärde ger inte garanterat plats på de mest populära utbildningar (för att det kan bli fler sökande med meritvärde på 22.5 än det finns platser i kompletteringsgruppen - i den gruppen finns det färre studieplatser att konkurrera om - och utlottning kan tas i bruk och då avgör slumpen ...). 
    För det andra, så tänker jag också på att en sådan plan inkluderar "avsaknad av högre nat.vet.studier under gymnasiets 3 år" - man läser alltså inte fysik, kemi, biologi och högre matte på gymnasiet och "missar" hela 3 år inom det "nat.vet.tänket" (syftar på djupa, välförankrade kunskaper som införskaffats under längre tid... det man lär sig snabbt tenderar man också glömma snabbare... så det är oftast mer fördelaktigt att läsa "sina ämnen" under så lång tid som möjligt för att verkligen kunna ämnena på djupet, bredden och på alla möjliga sätt så att kunskaperna verkligen "sitter" i huvudet). 
    Det är inte så populärt att "skrämmas" och skriva om det faktum att avhopp från naturvetenskapliga universitetsstudier är rätt stort, tyvärr. Det är långt ifrån alla som påbörjar tandläkarprogrammet som går ut med examen. Att komma in på utbildning är första steget men sedan ska man hänga med under lång tid, vilket man inte kan om man saknar djupet och verkligen förståelse i de natur.vet.ämnena - för att universitetsstudierna går snabbt fram; man hinner inte repetera och lära sig de "bitar" man har "missat" förut utan det kan bli så att man snabbt blir överhopad av mängden ny kunskap man snabbt måste ta till sig, och så rusar det fram... Jag vill inte skrämmas, men det är inte bra att "stoppa huvudet i sanden" och låtsas som att när man kom in på universitetet, så är man "hemma" för att så är det verkligen inte. Det finns tyvärr många som blir "spärrade" från sina universitetsprogram trots utmärkt närvaro och kämpande med utbildningar dygnet runt (för att de hinner inte i det tempot som studierna går... vilket ofta handlar om avsaknad av en bra/stabil/gedigen kunskapsgrund).
    Nu blev det ännu en gång ett långt svar.... Hoppas du orkar läsa hela svaret och att det också blir, i alla fall på något sätt, till hjälp! 

    Studie- och yrkesvägledare

    Frågor och svar

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga