Hej, är en tjej som går sitt andra år på det samhällsvetenskapliga programmet i Eskilstuna. Under senaste tiden, några månader har mer och mer tankar vuxit sig fram i samband med att folk ständigt frågor vad man vill i framtiden bli eller studera vidare till, men att också jag själv börjar tänka efter. Mitt svar har alltid varit jag vet inte. Ärligt talat, finns det lite frustration och trötthet. Jag tycker om mitt nuvarande program likaså skolan och dess miljö, jag har lärt mig så mycket bra och användbart. Men ändå har jag börjat känna att motivationen såsom glädjen är inte längre lika stark när det kommer till dessa studier och för framtiden. Har inte sagt till någon, inte ens min mamma. Känner att jag vill ha något nytt och mer utmanande, något mer praktiskt, tycker om att vara ute, hålla på med djur. Det som har väckt mitt intresse och gjort mig mindre intresserad av mitt nuvarande program, har varit naturbruksprogrammen, antingen inriktningen lantbruk eller djur på Öknaskolan. På grund av att två personer nära till mig går på lant, och har fått det låta som väldigt intressant, visse inte om skolan och utbildningarna när jag första gången själv sökte till gymnasiet.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, är det bra att börja om på nytt när man redan går i tvåan och till hösten börjar trean? Känner att jag kommer få motstånd med att folk nära mig kan tycka att det inte passar mig om jag skulle berätta för någon, bland annat mamma. Jag är rädd att yttra mig om det, och börja om när man redan är 18 år. En tjej som är osäker.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra, är det bra att börja om på nytt när man redan går i tvåan och till hösten börjar trean? Känner att jag kommer få motstånd med att folk nära mig kan tycka att det inte passar mig om jag skulle berätta för någon, bland annat mamma. Jag är rädd att yttra mig om det, och börja om när man redan är 18 år. En tjej som är osäker.
