Hej! Mitt namn är Marie och jag skriver till dig eftersom att jag är orolig över min dotter. Min dotter började första ring på gymnasiet för två månader sedan nu och hon vantrivs något fruktansvärt. Hon säger att det inte beror på skolan eller eleverna (hon har flera kompisar i klassen) utan snarare att hon inte tror att gymnasiet "passar henne". Hon säger även att hon blir stressad och får panik på lektionerna då hon tycker att det inte är effektivt arbete. Bättre än så kan hon inte förklara för hon vet inte själv exakt varför hon inte gillar skolan. Hon har alltid gillat att gå till skolan tidigare, och hon är riktigt ambitiös och smart. Hon gick ut med nästan högsta betyg från grundskolan. Så nu förstår varken hon eller jag varför hon inte trivs. Hon har ångest och får panikattacker när hon tänker på skolan och nu har hon börjat gå till en psykolog, men jag har inte sett några framsteg. Hon är alltså i stort sett deprimerad.
Min dotter har nu börjat be om att få gå distans under hennes tre år på gymnasiet. Jag vet att hon är duktig och säkert hade klarat av att studera hemma med väldigt bra resultat, men jag är ändå väldigt tveksam till det. Jag är rädd att jag förstör hennes framtid om jag tillåter det, för det blir ju som att hon "sticker huvudet i sanden" och gömmer sig från sina problem. Dessutom har jag läst om distansutbildningar och jag har inte uppfattat det som att distans är något som man ska göra i tre år, utan snarare under en kort period (om man är sjuk eller bor utomlands). Vad tycker du jag ska göra? Låter distans som en bra idé för min dotter eller finns det något annat alternativ där hon kan ta mer ansvar och inte behöva vara i skolan lika mycket? Jag undrar även om hon kommer kunna läsa vidare på universitetet om hon går på distans. Jag vet nämligen att hon vill läsa vidare på Göteborgs universitet efter sin gymnasietid, men det är svårt att komma in där och då tänker jag att det blir mycket svårare att komma in här i Göteborg med en distansutbildning? Jag vill hjälpa min dotter må bättre men vet inte hur, så jag blir väldigt tacksam för svar!
Min dotter har nu börjat be om att få gå distans under hennes tre år på gymnasiet. Jag vet att hon är duktig och säkert hade klarat av att studera hemma med väldigt bra resultat, men jag är ändå väldigt tveksam till det. Jag är rädd att jag förstör hennes framtid om jag tillåter det, för det blir ju som att hon "sticker huvudet i sanden" och gömmer sig från sina problem. Dessutom har jag läst om distansutbildningar och jag har inte uppfattat det som att distans är något som man ska göra i tre år, utan snarare under en kort period (om man är sjuk eller bor utomlands). Vad tycker du jag ska göra? Låter distans som en bra idé för min dotter eller finns det något annat alternativ där hon kan ta mer ansvar och inte behöva vara i skolan lika mycket? Jag undrar även om hon kommer kunna läsa vidare på universitetet om hon går på distans. Jag vet nämligen att hon vill läsa vidare på Göteborgs universitet efter sin gymnasietid, men det är svårt att komma in där och då tänker jag att det blir mycket svårare att komma in här i Göteborg med en distansutbildning? Jag vill hjälpa min dotter må bättre men vet inte hur, så jag blir väldigt tacksam för svar!
