Anonym
    Vi föräldrar har sedan lågstadiet påtalat att matten har varit ett stort bekymmer för vårt barn, åratal av uteblivet stöd eller delvis fragmentariskt stöd som efter påtryckningar av oss föräldrar som ibland satts in, dock utan nämnvärda utvärderingar och kontinuitet samt ett "helhetstänk", grova missar har gjorts genom åren anser vi föräldrar och detta är påtalat år efter år för inblandade upp till rektor och på kommunnivå. Det finns en koncentrationsdiagnos med i bilden sedan mellanstadiet. Insatser har aldrig på riktigt genomförts utan den absoluta övervägande inlärningen och övandet har skett hemma efter skolans slut med skolans goda minne och vetskap, alltsedan lågstadiet fram tills nu.
    Nu i 8:an så blev det inget betyg för första gången. Vid fråga hur detta kunde ske trots denna bakgrund av farhågor. Sager skolans special pedagog och rektor att "det är först nu" I 8:an man kan se detta...? Skolan vill backa tillbaka till 6:ans matte för att förankra kunskaperna för sonen.
    Vi föräldrar fattar ingenting, är det verkligen så här eller är det något som man bara häver ur sig för att slippa "ansvar" och ducka för problemet?
    Man har på skolan ett visst rykte om sig(enligt vissa föräldrar) att "pysa" elever med svårigheter istället för att använda sig av insatser då det endast räcker med att specialpedagogen bestämmer sig för att det "inte går" för eleven att lära sig pga av tex diagnos. Ingen pedagogisk kartläggning krävs tex har man sagt till oss.
    Sonen har haft betyg sedan 6:an och klarat alla utvärderingar samt nat.prov, men med visst stöd ibland som sagt.
    Vad är sant och vad är inte sant?
    Finns det studier som stöder skolans uttalande, att detta är riktigt, dvs att trots man har hängt med, dock med svårigheter, men med det enorma stödet hemifrån har vi fått ett E i alla år. Men nu kan man inte uppnå det längre.
    Tilläggas kan att vi inte sedan ett tag tillbaka i 8:an inte har hunnit med att stötta sonen riktigt lika mycket som förut med inlärningen hemma, då vi har fler barn som behöver vår tid, uppmärksamhet och kärlek.
    Vi upplever att då vi inte finns i lika stor utsträckning så raseras systemet och skolan fallerar. Nu är vi oroliga för slutbetyget i matte när man inte håller jämna steg med klassen längre utan jobbar med material från 6:an(vilket säkert kan behövas men insatsen är väldigt sen enligt oss föräldrar), då det är av stor vikt inför gymnasievalet.

    1 Svar

    Anna SYV på FrågaSYV

    Hej,

    jag förstår att ni är oroliga inför betygen och speciellt med tanken på det kommande gymnasievalet.

    Jag beklagar att ni har haft det så tufft.

    Vid svårigheter med matten bör matteläraren göra "första bedömningen" och vid misstanke på att det kanske rör sig om dyskalkyli, be en speciallärare genomföra tester för att få fram om dyskalkyli finns med i bilden och i så fall - i vilken grad och omfattning.

    Om eleven har en diagnos, har eleven rätt till extrastöd. Exakt vilket stöd är det tyvärr svårt att svara på generellt. Det finns extremt många varianter av vad som eleven kan behöva. Sedan finns det tyvärr inte alltid de resurser som eleven behöver - att tillgå just där och just då, vilket är absolut inte bra. Återigen, jag beklagar detta.

    De råden jag kan ge er att ni

    1. kontaktar Skolverkets upplyssningstjänst och frågar vad de kan ge för förslag: 08-52733200 och tel.tid på vardagar kl.9.30-11.30 och kl.13.00 - 15.00;

    2. pratar med chefen för Utbildningsförvaltningen i er kommun, berättar vad som har hänt och påtalar att ni inte är nöjda och önskar omedelbar förändring;

    3. om ni anser att skolan har gjort fel, har ni rätt att anmäla till Skolinspektionen>>>.

    Tips om var gratis hjälp med matten finns - är Mattecentrum, som driver Räknestugorna>> och som även har lagt upp alla mattekurser på www.matteboken.se för självstudier och repetition /men det känner ni kanske redan till... tänkte att lägga till info om Mattecentrum i alla fall/.

    Bästa hälsningar och Lycka till!

    ANNA

     

    Frågor och svar taggade med 'forska' (4 st.)

    • blivande elev universitet

      Som läkare jobba med utveckling inom bioteknologi?

      Hej! Jag är en student just nu som snart har studerat ett år kandidat i matematik vilket jag gillar men inte ser mig själv jobba med. Jag funderar främst just nu på att söka till läkare eller civilingenjör i bioteknik. Som läkare anser jag att...

      Milla : : Hej!Det är fullt möjligt att kombinera medicin och teknik för att arbeta inom bioteknik och biomedicin. Här är några sätt man kan göra det på:1. Utbildning till... Läs hela svaret
    • Kajsa

      Kan man forska som barnmorska?

      Hej! Jag undrar om man kan forska som barnmorska! Jag tycker det är kul med cellbiologi, genusfrågor, kvinnosjukdomar sexuell hälsa och sådana saker. Jag gillar alltså både biologiperspektivet och samhällsperspektivet och hur de går in i varandra. Därför känns det som att forskning och...

      Anna: : Hej Kajsa,det tar rätt lång tid innan man kan få legitimation som barnmorska. För behörighet till barnmorskeprogrammet krävs det av Socialstyrelsen utfärdad svensk legitimation som... Läs hela svaret
    • Hanna

      Arkitekt eller psykolog?

      Hej, Jag läser sista året på sam sam och är fundersam på om jag ska välja att läsa arkitekt- (jag läser Naturkunskap 2 och har då behörighet) eller psykologprogrammet. Båda programmen tilltalar mig och när jag frågat folk omkring mig tycker hälften arkitekt, hälften psykolog. Med vilket...

      Anna: : Hej Hanna, internationellt sett, så tror jag det är Arkitekt som är mer gångbart än psykolog, därför att inom psykologi finns det olika "skolor" och olika sätt att se på saker och... Läs hela svaret
    • Hanna

      Läkare, biomedicinare eller psykolog?

      Hej, Jag har ett år kvar på naturvetenskapliga programmet inriktning natur och är väldigt kluven i vad jag ska läsa senare. I något år har jag varit väldigt inriktad på att bli läkare för att sedan bli forskare neuroendokrinolog eller psykologi, men efter flera sjukhusbesök i sommar har...

      Anna: : Hej Hanna, vilken spännande fråga, men som också är svår att svara på. Du skriver "svår för att forska" - och jag tror du menar inte att kunskaper eller ambitioner inte... Läs hela svaret

    Hittar du inte din fråga?

    Skapa en ny fråga