Hej alla duktiga SYV,
Mitt namn är Piya. Jag läser studie-och yrkesvägledare utbildning på Malmö universitet. Hittills jag trivs med utbildningen fast desso läser jag mer desto blir jag osäkert att jag har kommit till rätt val. Därför jag tänker att skriva till er för att få olika perspektiv om hur jag får göra eller fundera kring situationen.
Min svaga/osäkert sida (enligt mig) är att arbeta med samtal. P.g.a. att man talar svenska som andraspråk så den tanken håller mig bakat. Förresten kommer jag från Thailand och pratar thailändska som är modersmål. :)
Missförstår mig inte! inga säg att jag pratar dåligt svenska eller fick underkänt med samtalsämne. Tvärtom har jag fått VG med kommunikation ämne (en del av samtalsmetodik). Dessutom arbetar jag som assistent på Migrationsverket vilket innebär att man håller samtal som vardags arbetsuppgifter.
Men varför säger jag att det är min svaga/osäkert sida? Därför att…
1. Det krävs mycket energi från mig att fokusera vad den andra person skulle säga.
2. Det krävs enormt energi att jag får hänga med samtal sammanhang samt förbereda mig för svar eller vilken fråga, eller vilken teknik kommer jag att använda nästa. Detta gör att jag börjar blir trött på grupparbete, seminarier eller liknande som krävs med samtal utbytes. Även sådana lätt uppgifter såsom diskussion i klassen blev jag ‘tvungen’ att lyssna samt hänga med vad folk säger samtidigt bearbeta vad ska jag kunna svara tillbaka.
Jag ser att det INTE är bra signal alls!! alltså jag menar att arbeta som SYV ska man tycker att samtal är kul, annars kommer man inte klarar sig i längden, eller vad säger ni om det?
Jag försöker att tänka positivt att det kanske krävs att träna mer. Det handlar om att bara öva och öva så förhoppningsvis att samtal kommer att bli lättare d.v.s. språk kommer att bli lättare. Fast!! det är inte kul när det krävs mycket energi från mig, heller.
Jag föreställer mig att om samtal är på mitt modersmål kommer jag tycker att det är kul att arbeta med samtal? Svar är självklart! Detta yrke kommer att bli min top-list yrke som jag kommer att göra det. Min analysering är att samtal (på svenska) är hinder. Jag accepterar det men det måste har någon lösning? så att det verkar att jag kommer till rätt spår för att bli SYV.
Med situationen leder till följande frågor…..
1. Om jag läser färdigt utbildning kommer att bli det något jobb som kanske att hålla mindre samtal? Skulle ni kunna ge några exempel? Samtal/svar via e-post, plattform m.m. digitala kan jag absolut hantera.
2. Jag ser så att ha ‘invandrare’ som är bakgrund kanske är lite svårare att arbeta inom (svenska) skolor. Alltså jag menar att jag ser/värderar kanske inte samma som barn som har uppvuxen i svenska familjer. Det kan bli lätt för vissa föräldrarna undrar om jag är kvalificerad som SYV, jämför med andra (svenska) SYV.
Eller vad säger ni om det? hur känner ni sig när ni har ‘utländska’ SYV kollegor eller kanske ni själva är den SYV.
*Missförstå mig inte! frågan inte vara respektlös mot er. Jag vill bara försöka får fram olika perspektiven.
**Ni kan bli hur mycket realistisk som helst :) jag tar inte illa upp, vi lever i verkligheten så det är inte handlar om kränk eller något liknande.
3. Å andra sidan ser jag att bli ‘invandrare’ så har man fördel med att arbeta med utländska studenter också.
Anledning att utbildningen drar mig och vill bli SYV är att jag vill arbeta med utländska kompetens (inte bara nyanlända). Mitt (drömt) mål är att arbeta med att nyttja av utländska resurs/ utbildning som de har från sitt hemland och vad kan vi i svenska samhället/ svenska arbetsmarknad kan nyttja av det. Det tycker jag att det blir spännande och jag ser fram emot att arbeta med sådant arbetsuppgifter.
Fast tror ni att är jag dagdrömma? :D Kommer att finna jobb liknande? Kommer det blir bredd yrke? Eller vilket jobb/ vilket linje kommer ni att föreslå att jag borde söka?
Till sist, har ni några ord/ tips som ni vill ge mig så är jag tacksamt och uppskattad.
Tack så jättemycket för era tid att läsa och svara! :)
Mvh
Piya
