HEJ.jag har verkligen kämpat skitmkt för att komma in i den gymnasiet som jag sökte in till men jag ligger fortfarande som reserv efter första reservantagningen.Först när jag fick reda på att jag inte hade kommit in i juli blev ja deprimerad,men sen blev de bättre nu efter första reservantagningen kom jag inte elr in men min kompis som inte brydde sig gjorde och jag är ännu mer deprimerad än vad jag va innan.just nu har jag ba lust att ge upp på allt,mitt och framtid.jag vill inte fortsätta så jag må it bra och känner inte igen mig själv jag vill inte leva längre.
Hej Laura!
Det är väldigt tråkigt att du känner så som du gör. Jag kan inte göra annat än att beklaga.
Din kompis som "inte bryr sig" kom in för att hen hade högre Betygspoäng. Det är så här i livet att man allts om oftast konkurrerar om platser på utbildningar, om jobb och om annat. I konkurrensen finns det alltid några som vinner och de andra - inte kommer med.
Ofta handlar det om tur. Andra gånger handlar det om rena "tillgångar", dvs att man har eller inte har tillräckligt med poäng, tid, ork, talang eller pengar.
Ju mer kunskaper och färdigheter man har och livserfarenheter också, desto resursstarkare blir man. Den här situationen när du inte får som du vill, om du inte kommer in på den önskade utbildningen, är också en värdefull erfarenhet inför framtiden!
Tid, pengar, hälsa, kontakter, men även idéer som man får /t.ex en affärsidé som kan bära upp ett företag/ - är alla värdefulla tillgångar och vi alla har, men mer eller mindre av dem. Och det varierar också över tid. Den som har lägre betyg kan få högre betyg. Den som är frisk kan tyvärr bli sjuk. Den som inte har kontakter, kan skaffa sig dem och så vidare...
Jag tänker så här: för det första, så är det inte kört. Du kan komma in från Reserv. Man kan komma in så sent som mot slutet av september. Jag råder dig försöka börja läsa på SAMMA PROGRAM som du vill komma in på en annan skola. I så fall kan man byta även mycket sent, senare än slutet på september.
För det andra, så kan det mycket väl visa sig att du trivs alldeles utmärkt på den skola som du kommer in på. Här har jag ett litet "tillägg": tänk på att i fall du kommer in på den utbildning som du så gärna vill komma in på, så blir du kanske den elev som hade lägsta betygspoäng från grundskolan i din klass /som kom in sist/. Detta kan innebära att alla andra elever i klassen har "försprång" i form av med omfattande kunskaper och studiefärdigheter, t.ex att de har bättre Studieteknik>>
Det kan därför tyvärr bli så att du får kämpa i uppförsbacke under så gott som hela gymnasiet. Jag tycker inte det är en väldigt bra start att komma in "sist" på en utbildning och speciellt inte om medelbetyget ligger ganska mycket högre än dina betyg från grundskolan.
Om du nu kommer in på "din önskeutbildning", men inom kort upptäcker att det är för svårt, att "alla andra" kan mer och du får plugga jättemycket och inte har någon fritid över huvudet taget, blir det bra? Det tycker inte jag.
Det är därför kanske tur om du ej kommer in "sist" på utbildningen, utan kommer in på en skola där du ligger bra till betygsmässigt och inte behöver ligga sist och kämpa i uppförsbacke.
Fundera lite på vad jag svarar nu. Det är bara några tankar och förslag... jag kan inte veta vad som händer i framtiden. Jag vet inte om du kommer in eller ej. Jag vet inte heller om det blir bra i fall du kommer in. Men jag tycker att det är viktigt att försöka se situationen på ett realistisk sätt och från olika infallsvinklar.
Du mår uppenbarligen dåligt, vilket jag beklagar. Sök kontakt med kurator eller skolpsykolog. Du kan också söka på vårdcentralen. När du idag inte har någon skola att gå till, kan du fråga på utbildningsförvaltningen i din kommun om de kan hänvisa till någon kurator eller skolpsykolog. Det hjälper ofta att prata med en proffesionell "samtalsterapeut". Jag hoppas verkligen att det blir en bra lösning i din situation!
Hälsningar
Mikael SYV